Denna soliga lördag har vi spenderat på följande sätt:
 |
| Leicecter Square |
Klockan 12:00 lokaltid anlände vi till Leicecter Square. För alla ovetande och obildade kan vi tala om att det är rutan där alla filmpremiärer äger rum. Vi har alltså vandrat i fotspåren av Daniel Radcliffe, Orlando Bloom, Jude Law, Gerald Buttler, Kate Winslet med flera med flera...! Och känt oss ungefär lika obetydliga som de i verkligheten är. Platsen var ju egentligen inte mer speciell än någon annan gågata.. :) Förutom alla kufiska butiken och Chinatown som inte hade mycket med filmpremiärer att göra. Sedan till dagens verkliga höjdpunkt:
 |
| Lina i China Town!! ;) |
 |
| Sandra framför The Queens Theater! |
 |
| Pizza Hut..en riktig favorit! Allt från pizza till pasta. |
Mina damer och herrar, denna eftermiddag har vi suttit ihop trängda längst bak, högst upp, längst in i vänstra hörnet... på THE QUEENS THEATER och beskådat Andrew Lloyd Webbers mästerverk PHANTOM OF THE OPERA! Det är tillåtet att dra efter andan i beundran! ;) Trots våra ganska kassa plaster konstaterade vi efter ett tag att utkiken inte var så dålig trots allt... fast dock svindlande och medförde lätt illamående den första halvtimmen. Men musiken var, för att använda det lokala språket, breahttaking och vi kan knappast tänka oss ett bättre sätt att spendera en lördagseftermiddag. (Linas sorg över att missa 7 dygn i Jerusalem-övningen lindrades dessutom något! :) )
För att plocka fram ett litet missöde även för denna dag, och dessutom kasta några fler guldstjärnor till rikets invånare, kan vi berätta historien om våra programblad: När vi lyckligt promenerade in till teatern fyllda av förväntan, träffade vi på en man som sålde programblad. Glada köpte vi var sitt häfte och trappade de tusentaliga trappstegen upp till den tredje balkongen. När vi väl suttit en stund och bläddrat i beskrivningen av vad vi skulle få se, upptäckte vi att det inte var så fancyt som vi förväntat oss; inga bilder eller vackra uppslag, bara text, mera text, reklam och presentation av skådespelarna. Lite snopet ansåg vi, tills vi upptäckte att det fanns visst de programblad vi hade velat ha. Det var bara det att vi inte köpt dem... utan den billigare och tråkigare.
Nåväl, i mellanakten frågade vi därför snällt mannen bakom kioskdisken om vi möjligen kunde få byta de vi redan köpt till ett stycken finare?! Jovisst, det gick bra...fast bara Linas häfte gick att byta in, för Sandra hade pillat för mycket på sitt, så det var inte så snyggt. För Linas häfte behövde vi dock bara betala 1.50 pund till så fick vi vårt fina programblad och vi skulle just, nöjda och belåtna, bege oss tillbaka till våra platser när en dam räckte fram sitt tråkiga programblad och frågade diskmannen om inte hennes kunde bytas in? Jo, det kunde det, och hon räckte det då till Sandra och ville gärna byta med henne, så att Sandra också kunde få ett fint programblad. ”En stjärna i boken...” till programbladsdamen och engelsmännen stiger än en gång i status! :)
 |
| Fotografering med de blivande äkta makarna |
 |
| I don't think so Bieber...you just give me feaver! |
För att plocka fram ett litet missöde även för denna dag, och dessutom kasta några fler guldstjärnor till rikets invånare, kan vi berätta historien om våra programblad: När vi lyckligt promenerade in till teatern fyllda av förväntan, träffade vi på en man som sålde programblad. Glada köpte vi var sitt häfte och trappade de tusentaliga trappstegen upp till den tredje balkongen. När vi väl suttit en stund och bläddrat i beskrivningen av vad vi skulle få se, upptäckte vi att det inte var så fancyt som vi förväntat oss; inga bilder eller vackra uppslag, bara text, mera text, reklam och presentation av skådespelarna. Lite snopet ansåg vi, tills vi upptäckte att det fanns visst de programblad vi hade velat ha. Det var bara det att vi inte köpt dem... utan den billigare och tråkigare.
No comments:
Post a Comment