mera bilder! :)

Lina visar sina skills - tyvärr fungerade inte datorn!!

hon hann inte över gatan!

I England går tiden ända till 100..

Day 48 - Tack och Ajöö!

Eftersom internetanslutningen varit ”down” för att använda sig av den korrekta lokala vokabulären, så därav har det varit tyst på bloggfronten. Men, det har heller ej varit mycket att skriva om, så på så vis har ni, kära läsare, inte gått miste om mycket. :)

Idag har lina dock haft händerna fulla med 25 barn som åkte lokalbuss till en park. Det var skojjit – faktiskt! Fast så trött i huvudet som hon denna dag blev av endast ansvar, har hon aldrig i sitt liv blivit förr! ... Så en skock av barn på buss och i Londontrafik rekommenderas inte till folk som inte har ögon i nacken.

Efter skolan begav vi oss till Richmond för att äta en sista måltid på vår favoritrestaurang Nandos. Ja-a, för så är det – detta är slutet på vårt äventyr och slutet för bloggandet. Imorgon, om ni har tur ;) , kan det kanske komma ett sista inlägg, men vi lovar inget.

Detta är alltså sista gången vi skriver om våra dumheter och felsteg i den stora vida världen. Det är med glädje vi ser tillbaka på vår tid här i London – det har definitivt varit en tid som kommer att prägla våra liv och sätta fotspår i vår, och andras historia! :) Vi är båda mycket glada över att vi valde detta alternativ framom långtråkiga veckor i Jakobstad eller dess omnejd, så på det hela taget kunde det inte ha blivit mycket bättre än så här! ...För lite missar måste man ju ändå ha råd att göra när man lever sitt liv..! För vår del, åtminstone Linas, känns det dock väldigt roligt att återvända till en egen säng, ett eget rum, lokalen på 72 kvadratmeter som omväxling till dubbelsängen på 10 kvadrat. Och, främst naturligtvis, familjen och alla vänner! Vi saknar er väldans mycket! ... För Sandras del stämmer allt detta ungefär... fast hon skulle dock inte ha något emot att stanna en stund till!

Vi vill med detta inlägg TACKA ALLA LÄSARE (om det finns några kvar) som dag ut och dag in läst om våra äventyr här i det britanniska riket och nu som då kommenterat en trevlig hälsning. Vi hoppas att vi någon gång i framtiden ska kunna underhålla på liknande vis... ;) Men den som lever får se. Nu återstår bara ett hjärtligt och kärleksfullt, om än en aning vemodigt, farväl!!!

Best regards

LOVE

Lina & Sandra

Här följer några knasiga bilder från tiden vi varit här! :)

Lina fick oväntad kompis på bild!

Det blev endast en klunk av Sandras..

Poängen var inte att peka på mannen..

Sandra leker apa!

Day 55 - Vin, kvinnor...och små hjärnor

Inget spännande att berätta om denna dag, förutom att vi vaknade av att taket nästan blåste iväg. OjojOJ tänkte vi och somnade om... när vi vaknade begav vi oss mot Hammersmith för att inhandla hemliga presenter, och vi upptäckte att vädret var synnerligen behagligt även denna dag, trots blåsten. Så vi slängde oss på rygg i en park i lä, och njöt av sol och jellybeans i nästan i timme. Men eftersom Richmond är vår favoritstad i ur och skur, tog vi bussen tillbaka dit. Vi möttes dock av en förfärlig syn! Slussarna hade igen öppnats, så hela vår promenadväg var fullständigt översvämmad (har tidigare fotobevis på detta, se några blogginlägg tillbaka!)! Men, inget stoppar oss – skorna tar man i handen, byxorna kavlas upp och så vadar man över till andra sidan. Väl där beställer vi varsitt glas vin och en skål med nachos och lyckan är gjord igen. :)

På väg hem (floden hade nu dragit sig tillbaka och vi kunde torrskodda gå hela vägen hem) kan vi berätta en till tungvrickare från oss alla, till er alla. När vi korsade promenadbron över floden såg vi en utländsk familj som ställde upp sig för att fotografera sig. Eftersom vi så naturligt adaptat den engelska hövligheten tänkte vi att vi kunde erbjuda oss att ta kort av dem. Lina gick åter muntert fram:

Lina: Hi! Do you want you to photo us? (OBS! Ordföljden!)

Mannen tittar snabbt på henne och svarar:

Man: No thank you..!

Samtidigt som hon börjar gå vidare inser hon sin felsägning och säger snabbt över axeln:

Lina: Oh, yeah, we photo YOU, not you photo US..!

Men det var väl ändå otacksamt – här skulle han ha fått ett vackert kort på två unga damer, och så tackar han nej..?! Generöst var det väl i alla fall..?! :)

PS. Lina blev återigen besprutad på vägen hem – tydligen vattnar folk sina trädgårdar flitigt i denna del av stan! DS.

Day 53-54 - 1:a majutfluht och Oxford

Lördag

Eftersom 1:a maj kommer att tillbringas i Oxford, planerar vi finurligt in utflykten/picnicken till denna dag istället. Batong, frukt, äppeljuice, nötter och favoritkexet Hobbs avnjuts i en varm ängssluttning i Richmond. ”Inte dumt alls!” för att citera Bertil från Skrotnisse! :) Resten av eftermiddagen vandrar vi runt i Richmond park, som är så stor så stor, så vi kände oss alldeles som Lasse liten! 

Söndag

Klockan 09:59 anländer tåget till Richmond, som i snabba ryck tar oss till Reading där vi byter tåg och åker vidare till..that’s right – Oxford! :D Lina är så lycklig där hon vandrar fram på gatorna att Sandra nästan får binda band i henne för att hon inte ska sväva iväg. Bandhållaren är dock inte alls lika imponerad av staden som svävobjektet... Gatan bär raka vägen fram till Magdalene collage, och Lina hoppar högt av glädje när hon inser att hon, efter en avgift på 4,50 pund, kommer att få vandra omkring där även världens bästa författare vandrat och undervisat – mina damer och herrar: C.S Lewis! Collaget är fint och till Sandras glädje är det en pojkskola – hurra! ;) möjligtvis har även en scen från Harry Potter spelats in i den vackra klostergången, vilket inte gör Linas beundran mindre. Vidare traskar vi runt the Water meadow – en vacker plats fastän det inte är hjortparken som skulle ha varit Lewis favorit...

Ännu en kul incident kan vi berätta som hände i denna universitetsstad. Vi hade vandrat in på ett område som hette ”Christ church” och vandrade vilset omkring och letade efter den magnifika katedralen... utan resultat.  Lina gick då modigt fram till en dam, som uppenbarligen jobbade där, och frågade:

sånt händer då vi är i farten!

Lina: Excuse me, but what IS this place?

Damen: Well, this is where they sleep.

Lina: Who??? (uppenbart förvirrad)

Damen: Well, the STUDENTS!

Lina: Oooooh, so this is a collage??!

Damen tittar förundrat på henne

Damen: Yeah well…how did YOU get in??!

Det positiva i denna händelse kan vi ju konstatera är att vakterna, i den felaktiga port vi kommit in i, tagit oss för två av collagets studenter! :) Fast, damen bad oss nu vänligt att gå ut igen, och gå till huvudporten för att betala en avgift och komma in igen. Men, vi gick bara ut igen och struntade i att gå in en gång till. En aning pinsamt var det ju dock, när vi sedan på en skylt läste att detta collage var det största i hela Oxford... Fast det kunde ju inte vi veta! :)

Men vi gick raskt vidare, för vi skulle ju besöka puben som varit så välbesökt av ingen mindre än Lewis och J.R.R Tolken själva! ... Den var fin och mysig, men alldeles fullproppad. Vi hittade bordet med öppenspis där sällskapet brukade sitta och diskutera, samt dess tavlor som bevisade deras existens. Hurra! Alla mål, plus lite till, hade nu uppnåtts, och vi vandrade tillbaka mot tågstationen för att invänta tågen som skulle tuffa oss hem mot Richmond.